Redan vid mitten av 1920-talet under stumfilmstiden började man på biografen Palladium i Stockholm att visa korta, tecknade annonsfilmer. Den första svenska reklamfilmen var emellertid Kal Napoleons bonntur från 1915, med Sigurd Wallén i huvudrollen. Efter en storvinst på lotteri gick han på shoppingrunda i Stockholm, och varje inköpt produkt redovisades i detalj med inklippta varumärken.

I databasen "Journal Digital" finns mer än hundratalet svenska reklamfilmer, från tidiga svartvita animationer till 1950-talets reklamfilmer i färg. I takt med biografväsendets expansion växte även filmen som reklammedium.

I mitten av 1950-talet producerades det en mängd reklamfilmer för biograf. Till och med demonregissören Ingmar Bergman gjorde då ett antal reklamfilmer för tvålen Bris.

Gränsen mellan reklamfilm och informativ upplysningsfilm är dock inte alltid lätt att upprätthålla. Den senare filmkategorin var vanligtvis avsevärt längre, men i tidens husmorsfilmer var det vanligt med såväl matlagningstips som reklam för moderna köksredskap.

Reklamfilmen till vänster, Flytande frukt från 1954, var till exempel ett slags husmodersfilm som producerades av Centralföreningen för nykterhetsundervisning. Alkohol var bannlyst och filmen gjorde istället reklam för vikten av att dricka olika fruktdrycker.