I takt med att den moderna digitaltekniken gjorde det allt enklare att spara rörlig bild i digitala format, väcktes på SLBA emellertid snart idéen att inte bara överföra de gamla filmerna till videokassetter, utan att även scanna över materialet till digitala videofiler. Även när det gällde video var det en relativt komplicerad procedur för den enskilde forskaren att ta del av filmmaterialet. För varje film eller filminslag var det tvunget att efter katalogsökning, fylla i en beställningsblankett varefter man på SLBA gjorde en studiekopia på arkivoriginalet. Beställningen tog tid och kostade pengar för forskaren. Om det istället var möjligt att till varje katalogpost länka filmen i fråga som en digital videofil skulle administrationen avsevärt minska och tillgängligheten för forskaren avsevärt öka.

År 2000 ansökte man från SLBAs sida om medel för att digitalisera "SF-arkivet". Anslag på nästan fyra miljoner kronor beviljades från Riksbankens Jubileumsfond och framför allt från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Från de videoband som kopierats från de ursprungliga filmerna iordningställdes tre digitala filer, en masterfil och två filer med högre grad av komprimering för att underlätta digital distribution genom nätverk.