Grundtanken från SR:s sida var att använda det kulturhistioriskt unika filmmaterialet i olika tv-produktioner. Filmmaterialet kom att ingående katalogiseras av SR:s arkivarier under ledning av Sahlberg. Det var ett arbete som tog år i anspråk och kostade mycket pengar. Vissa av katalogposterna vittnar om att arbete fortfarande utfördes i slutet av 1970-talet.

Katalogen utformades enligt SAB-klassning, och för att underlätta nyttjandet av filmmaterialet i programproduktion blev det enkelt att söka efter till exempel egennamn. Delar av de gamla filmerna kom också att framöver ingå i mängder av tv-produktioner, bland annat i klippfilmer av Sahlberg själv - av vilka till exempel Brefven från Stockholm - en film om sommaren 1909 ingår i denna webbpresentation - men även i filmproduktioner av Olle Häger och Hans Villius. Den kortkatalog som iordningställdes var på många sätt utomordentlig. Men den var också ett barn av sin tid, färgad av tidens föreställningar, med bland annat olika långa beskrivningar, beroende på om den person som utförde arbetet intresserade sig för filmen i fråga eller inte.

I mitten av 1990-talet började svenska filmforskare att i allt högre utsträckning intressera sig för det gamla "SF-arkivet". Internationellt hade forskning kring tidig film etablerats som ett akademiskt spjutspetsområde, med arkivarier och forskare i samarbete för att nå ny filmhistorisk kunskap. Ursprungsidén till att överföra det gamla "SF-arkivet" till videoformat för att underlätta forskning, kom just från professor Jan Olson vid den filmvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.