Efter 1905, då allt fler fasta biografer etableras, börjar det dyka upp beskrivningar av biografen som ett märkvärdigt upplevelserum. Den liknades ibland vid ett slags rums- eller tidsmaskin, där exotiska filmer från när och fjärran projicerade hisnande resor i mörkret.

Filmen till vänster, Alperna. En resa från Chamonix till Fayet, inspelad av Pathé 1908, var en typisk resebild. Filmiska resebilder, så kallade travelogues, där filmkameran placerades längst fram eller bak på ett tåg, var under 00-talet en av de mest populära filmgenrerna.

Som modernitetens medium sprängde filmmediet den gamla världen i bitar, så att publiken med stillsam äventyrslust kunde företa resor bland de vitt kringspridda resterna. 1909 kunde man till exempel läsa i Nordisk Filmtidning:

"Jag har sett Niagaras ofantliga vattenmassor smulas sönder i dimma, araber på kamelryggen glida genom brännheta öknar, eskimåer på valrossjakt, indiska fakirer [och] Italiens konstverk. Hela jordytan med alla dess intressanta och lärorika företeelser, hvars flertal kinematografien förutan aldrig skulle ses af våra ögon, afslöjar sig numera på biografduken."