Projicerade rörliga bilder förevisades för första gången för betalande publik i Paris i december 1895. Parisare vallfärdade för att ta bröderna Lumières uppfinning i betraktande och förundrades över vad de såg.

I den svenska Fotografisk tidskrift rapporterades att de rörliga bilderna "visas på en liten teater och föreställningen räcker endast tjugu minuter. Men inom denna trånga ram och denna korta tidsrymd ser man en hel värld draga förbi sig. Icke döda bilder, utan lif och rörelse, en värld, som lefver och rör sig alldeles som i verkligheten. [Det] kommer ett järnvägståg, lokomotivet röker, lokomotivföraren stiger af, [och] de ankommande strömma in på bangården."

Att dåtidens publik skall ha blivit rädda för detta framrusande tåg är en filmhistorisk myt. Innan 1895 hade de underr många år roat sig med att titta på projicerade laterna magica-bilder och stereobilder, storögt beskåda panoramabyggnader eller komiska bildsekvenser i små tittskåp.

Som de senaste årens stumfilmsforskning visat bör filmen mediehistoriskt betraktas som ett medium bland många andra i tidens visuella och teknologiska kultur. Filmens historia börjar alltså inte bara på en parisisk boulevard en decemberdag 1895, utan tidigare och på olika platser.