"Då jag var 12 år gammal, alltså 1900, var jag med mina föräldrar på en höstmarknad i Holmsjö. [...] Men det fanns inte bara kor och oxar på den här marknaden utan allehanda hantverks- och handelsvaror, trädgårdsprodukter, kakor, karameller, läskedrycker m.m.

Och ifrågavarande marknadsdag fanns även lite i nöjesväg, däribland den omtalade uppfinningen av Edison, nämligen talmaskinen eller fonografen. I ett förhyrt rum vid landsvägen mitt i det lilla samhället och alldeles intill marknadsplatsen hade gubben med fonografen installerat sej. Ett stort plakat på dörren talade om, att här fanns en världsattraktion att skåda och höra, till det facila priset av 5 öre per rulle. För det var inte skivor utan vaxrullar, som var inspelade, resp. intalade och -sjungna.

Sex personer kunde höra samtidigt medelst slangar, liknande läkarnas numera använda stetoskop. Slangarnas hörproppar sattes i bägge öronen, gubben satte igång rullen, och så var talmaskinen i full aktion. Men de som stod och väntade på sin tur hörde inget, bara ett svagt raspande. Det var en verkligt sensationell upplevelse för mej liksom för alla de andra medhörarna. Vi skrattade högt och hjärtligt, för numret som kördes var en bondauktion, där roparen serverade diverse kvickheter för att stimulera budgivningen. […]

Speltiden per rulle var så där en 2-3 minuter, så gubben gjorde sej bra förtjänst på sin maskin under dagens lopp, för det var ständig kö av folk, som ville begå undret att höra en maskin tala. Detta var min första konfrontation med Edisons uppfinning fonografen och ett oförglömligt minne för den lille bondpojken […]."
(NM EU 52848)