Historik

Historik

År 1877 utvecklade den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison och den franske poeten Charles Cros samtidigt, men på var sitt håll, en teknik för att spela in ljud och sedan återge det. Edison var den som omsatte uppfinningen i praktiken. Hans fonograf fick en enorm uppmärksamhet och tillverkningen av demonstrationsexemplar (och talande dockor!) inleddes. Året därpå, 1878, förevisades fonografen för första gången i Sverige av ingenjör A O Leffler som köpt en apparat i Paris. De tidiga fonograferna använde stanniolfolie som ljudbärare och hade en begränsad användning utöver att demonstrera ljudinspelning och ljudåtergivning.

Stanniolfonograf. Bild
från Tekniska museet.

Ljudet lät "metalliskt", det var svårt att för hand veva fonografen i samma tempo vid in- och avspelning, inspelningarna slets ut efter några få uppspelningar och det var besvärligt att åter sätta på och spela folien sedan den en gång tagits av fonografen.

Några av dessa problem löstes 1885 då Chichester Bell och Charles Sumner Tainter dels bytte ut stanniolen mot vaxcylindrar (från början vaxöverdragna papprullar), dels började driva rullens rotation med hjälp av en symaskinstrampa. De kallade sin apparat grafofon. Edison tog upp konkurrensen 1888 och vidareutvecklade sin fonograf efter vaxcylindermodellen men med batteridrift.